PM:s vision om en rökfri värld är primärt ett PR-knep för att främja sitt eget rykte och marknadsföra samt öka försäljningen av nya produkter i länder där rökningen minskar.
Att bolaget samtidigt fortsätter att satsa hårt på marknadsföring och försäljning av cigaretter i låg- och medelinkomstländer, där marknaden är mindre reglerad, säger allt om deras sanna intentioner.
Anette Rosengren skriver att tobaksindustrin ”precis som andra industrier med global produktion” måste säkerställa att verksamheten ställer om till att bli långsiktigt hållbar. Genom detta påstående framhävs bolagets goda avsikter samtidigt som tobaksindustrin framställs som vilken industri som helst, vilket legitimerar dess existens och tillväxt.
Men faktum är att tobak inte är vilken produkt som helst. Till skillnad från många andra varor är tobak en icke-livsnödvändig och oundvikligt skadlig produkt – som inte kan bli hållbar på lång sikt.
Genom ”goda jordbruksmetoder”, och minskad mark- och vattenanvändning samt avskogning, påstår PM ändå att de arbetar för en mer hållbar odling. Oberoende av jordbruksmetoder kommer tobaksplantan dock alltid att vara skadlig då den innehåller nikotin, som skyddar plantan från skadedjur men förgiftar både människor och natur.
Tobaksplantan kräver även mycket näring, vilket gör att jorden snabbt blir obrukbar och att skog ofta skövlas för att skapa nya odlingar. Oavsett PMs påståenden kvarstår faktum att tobaksindustrin årligen skövlar 200 000 hektar skog, förbrukar 22 miljoner ton vatten, och släpper ut 80 miljoner ton koldioxid.
Tobaksbolagens miljöpolicyer och CSR-projekt fungerar främst för att stärka deras eget inflytande samt dölja snarare än verkligen åtgärda problemen som de själva skapar; dödsfall, sjukdomar, miljöproblem, fattigdom och utbrett barnarbete.
Rosengren hävdar avslutningsvis i sin artikel att PMs ”rökfria vision” ska uppnås utan att riskera tobaksodlares försörjning, och att de ska få stöd att ”utveckla sin verksamhet i en värld utan cigaretter”. När odlarnas nuvarande försörjning, som tobaksindustrin inte vill riskera, i själva verket är farlig, osäker och otillräcklig.
Världen över tvingas miljontals barn att arbeta på tobaksfält istället för att gå i skolan – för att tobaksbolag prioriterar högre vinster före anställdas rättigheter och arbetsvillkor. Tobak kommer att förbli ohållbart för både folkhälsa, miljö och mänskliga rättigheter.
Vi instämmer med Anette Rosengren att tobaksodlare inte ska lämnas i sticket och att de måste få stöd att ställa om till en mer hållbar försörjning, men det bör komma från stater och organisationer snarare än tobaksindustrin – vars affärsidé bygger på fortsatt tobaksodling. En hållbar framtid kräver att omställningens slutmål är en värld utan tobak.
Vill du stödja vårt arbete för tobaksfria barn och unga? Se vad du kan göra här.
Helen Stjerna, generalsekreterare A Non Smoking Generation