Barnarbete inom tobaksindustrin

Otaliga rapporter vittnar om orättvisa arbetsvillkor, utbrett barnarbete och pågående människorättskränkningar på tobaksodlingar runt om i världen. Dåliga arbetsvillkor och barnarbete är inget unikt för tobaksindustrin, men det som skiljer tobaksprodukter från andra kommersiella produkter är att de också dödar sina konsumenter. Tobaksindustrin maximerar sina vinster genom att tillverka och sälja en produkt som fångar konsumenter i ett livsfarligt beroende och utnyttjar dessutom människor som lever i fattigdom för att kunna göra det. Företagen låter bönder och barn fortsätta arbeta under skadliga och ogynnsamma förhållanden trots att de har enorma resurser och makt att förändra situationen. Så länge företagen ger låga löner och otillräcklig ersättning till arbetarna kommer fattigdomen och barnarbetet att fortgå.

Detta är del 2 av 2 i en artikelserie om tobak, fattigdom och barnarbete.

Barnarbete

Att barn arbetar istället för att gå i skolan eller i kombination med skolgång är inte ovanligt. Många hjälper till hemma med olika hushållssysslor och det kan i flera fall vara utvecklande när de lär sig nya saker, får ta ansvar och kan ibland bidra ekonomiskt till familjen. Det som däremot inte är okej är om arbetet är skadligt för barnet eller hindrar skolgången. Inom tobaksodling är skadligt barnarbete vanligt förekommande och barn i flertalet tobaksodlande länder vittnar om dessa förhållanden. Anledningen till att barn arbetar på tobaksodlingar är fattigdomen orsakas av den låga ersättningen som tobaksföretagen erbjuder bönderna. Många bönder har inte råd att anställa vuxna och blir tvungna att ta hjälp av barn i sin närhet. Enligt en uppskattning från 2011 arbetade cirka 1,3 miljoner barn under 14 år inom tobaksodling, men den faktiska siffran är betydligt högre eftersom äldre barn mellan 14-18 år inte var inräknade. Dessutom är mörkertalet stort eftersom det saknas statistik över barnarbetet i många länder och då det saknas mer aktuella siffror. Sannolikt har barnarbetet ökat i takt med tobaksproduktionen.

Missar skolgång

Barn som arbetar på tobaksodlingar har ofta små möjligheter att fullfölja sin grundskoleutbildning då de under vissa perioder inte går till skolan för att hjälpa till på odlingen (särskilt under skördetiden), de kan också vara för sjuka för att kunna gå till skolan, eller så de går de till skolan men är trötta och mår dåligt vilket försämrar deras inlärnings- samt koncentrationsförmåga. Arbetet minskar därmed chansen att få en fullständig utbildning, vilket i sin tur ökar risken att de fortsätter att leva i fattigdom då det blir svårare att hitta andra sätt att försörja sig på. Barnens arbetskraft innebär en enorm ekonomisk fördel för tobaksföretagen och plantageägarna eftersom barnen oftast hjälper sina föräldrar och arbetar gratis. Barnen blir särskilt sårbara och utnyttjade eftersom de saknar formella avtal som säger att något om ersättning eller arbetsvillkor. Arbetet på tobaksodling är skadligt för barnen ur många olika aspekter, från att de tvingas hantera giftiga bekämpningsmedel och vassa verktyg under långa arbetsdagar i varmt klimat, till att de riskerar att gå miste om utbildning och framtidsutsikter bortom tobaksfälten.

FN:s konvention om barnets rättigheter artikel 32:
”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets utbildning eller inverka skadligt på barnets hälsa eller fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller sociala utveckling.”

Ojämlik maktrelation

Nästan alla världens länder har skrivit under FN:s barnkonvention men implementeringen (förverkligandet) av den skiljer sig åt och alla länder har områden som måste förbättras. Trots en ambition att förverkliga alla barnens rättigheter kan det vara svårt i vissa länder, exempelvis på grund av svag ekonomi, infrastruktur, lagstiftning eller tillämpning av befintliga lagar, eller andra samhälleliga faktorer som hindrar implementeringen. Detta kan tobaksindustrin dra nytta av på många olika sätt. Exempelvis genom att företagen erbjuder bönder lån för tobaksodling och tillgång till den globala marknaden, vilket andra grödor ofta saknar. Tobaksföretagen har låg konkurrens och kan därför utnyttja sin maktposition för att bestämma produktionsvillkoren medan bönderna befinner sig i en position med begränsade valmöjligheter och förhandlingskraft. Företagen kan dessutom pressa ner priserna de betalar för tobaken, vilket de lyckas med eftersom böndernas enda inkomstgivande alternativ är att sälja tobaken. Tobaksbönder, jämfört med bönder som exempelvis odlar ätbara grödor, är extra sårbara för detta eftersom det inte finns något annat viktigt användningsområde för råtobak än att bidra till försörjningen. Tobaksföretagen kan alltså utnyttja situationen i länder som saknar tillräcklig lagstiftning, eller saknar resurser att tillämpa de lagar som finns, och upprätthålla dåliga arbetsvillkor och barnarbete utan konsekvenser. Detta möjliggör för tobaksföretagen att fortsätta öka sina vinster på bekostnad av mänskliga rättigheter.

Berättelser från Malawi

I januari 2018 åkte A Non Smoking Generation på en studieresa till Malawi, ett av de länder i världen som är mest beroende av tobaksexport, för att få mer kunskap och sprida den vidare. Vi träffade bönder, organisationer och statstjänstemän som berättade om tobaksodlingen och vilka utmaningar som både landet och tobaksbönderna har. Alla vi träffade berättade att det finns en uppfattning om att tobak är viktig för Malawis ekonomi, vilket beror på att tobak är landets främsta exportvara. Tobaksproduktion har funnits i landet i mer än 100 år men Malawi är fortfarande ett av världens fattigaste länder. Det uppskattas att cirka 80 000 barn arbetar inom tobaksodling men även där är mörkertalet stort eftersom de flesta vet att den typen av arbete är skadligt för barnet och kan försöka dölja att det pågår.

Vi fick också höra berättelser om att tobaksföretagen har stort inflytande i hela samhället, både inom politiken och ute i byar. När politikerna försöker ställa krav på tobaksindustrin i landet svarar företagen ofta genom att hota med att flytta deras verksamhet till Malawis grannländer eller hota med att sluta köpa landets tobak. En ytterligare aspekt och orsak till att tobaksodlingen fortgår är att det finns misstankar om att statstjänstemän har egna ekonomiska intressen i tobaksodlingen eller äger mark i de tobaksodlande områdena.

När vi reste runt i landet såg vi några skolor med tobaksföretags varumärken och loggor. Att exempelvis starta skolor eller stödja andra typer av samhällsfunktioner eller ideella organisationer är också en välkänd taktik som tobaksföretag använder i syfte att förbättra sitt rykte. Detta är olika typer av CSR-aktiviteter (Corporate Social Responsibility) som innebär att företag avser att ta ansvar för miljön och/eller människor som är en del av verksamheten. Ofta utnyttjar tobaksföretagen sådana aktiviteter för marknadsföring och för att försöka skapa en uppfattning om att de gör något bra för samhället eller miljön, när deras verksamhet i själva verket skadar betydligt mer än vad den kan göra nytta för samhället.

”We need to move away from the shackles the tobacco companies have on us”
– Citat från en anställd på en ideell organisation i Malawi som vi träffade på vår studieresa 2018.

De vi träffade sa att uppfattningen om tobak som en väg ut ur fattigdom är stark, men de var samtidigt medvetna om att den var felaktig. Trots årtionden av satsningar på tobaksodling är Malawi fortfarande ett låginkomstland, tobaksbönder lever i fattigdom och barnarbetet är utbrett. De berättade att det behövs politisk vilja och ledarskap för att satsa på, och ställa om till, att odla mer lönsamma och hållbara grödor, men det är svårt när ekonomin är beroende av tobaksexporten samtidigt som tobaksföretagen har så stort inflytande i landet. De upplever att landet sitter fast i tobaksföretagens grepp och att andra länder och internationella aktörer behöver sätta press utifrån (se rapporten Den Stora Tobakslögnen). De menar att problematiken behöver uppmärksammas mer på olika nivåer och att inte bara länder utan också konsumenter kan göra skillnad genom att visa att de inte stödjer en industri som utnyttjar både människor och miljö. Individer kan exempelvis avstå från att köpa tobaksindustrins produkter eller sprida kunskapen om tobaksböndernas och barnarbetarnas livsvillkor vidare.

Källa: Faktablad om tobak, fattigdom och barnarbete