I ledaren Fimpa hela skiten skriver Jenny Bengtsson om det nya rökförbudet som trädde i kraft 1 juli. Hon menar att fokus i debatten har varit felriktat och ensidigt. I media framställs rökförbudet som kränkande mot rökares fri- och rättigheter, medan alla de positiva värden, med koppling till hälsa och hållbar utveckling, som den nya lagen främjar inte har fått lika stort utrymme.
Jenny uppmärksammar hur rökförbudet absolut är en fråga om frihet och mänskliga rättigheter – för barn, äldre och alla som vill slippa utsättas för tobaksrök, och för de miljontals människor som utnyttjas och skadas inom tobaksindustrin runtom i världen. Fler rökfria miljöer förbättrar direkt den nationella folkhälsan och främjar indirekt hälsa, mänskliga rättigheter samt hållbar utveckling på global nivå.
Utdrag ur Jennys ledare:
Den stora majoriteten i samhället – alltså alla som inte röker, alla som av hälsoskäl inte kunnat röra sig fritt i samhället när rökare brett ut sig, barn, äldre och de som bara inte vill andas in någon annans ciggrök har fått stå tillbaka, länge, för rökarnas så kallade fri- och rättigheter. Och, inte att förglömma, restaurangbranschens arbetare, som sekundärröker hur mycket som helst under varenda arbetspass. Det är rent av parodiskt och samtidigt sorgligt att frågan om ett sketet rökförbud diskuterats och debatterats som om det vore en fråga om mänskliga rättigheter det handlade om. En fråga om mänskliga rökares rättigheter, mer specifikt.
Apropå rättigheter är det värt att påminna alla som av ett eller annat skäl hamnat på den parodiska sidan i den här frågan om vad det är för industri man promotar i och med sin inverterade ”frihetskamp” för att få röka överallt. Uppemot 40 miljoner människor arbetar i tobaksindustrin, med allt vad det innebär: omfattande överskuldsättning och skuldslaveri. Omfattande och allvarliga kränkningar av (riktiga) mänskliga rättigheter och systematiskt brytande mot internationella normer för arbetsrätt och arbetsvillkor. Tobaksindustrin dödar och skadar inte bara, i det långa loppet, människor som köper och nyttjar tobaksprodukterna. De bönder och arbetare som arbetar i industrin är ofta så fattiga att de tvingas involvera sina barn i arbetet med odling och skörd också. Både de vuxna och barnens hälsa tar skada av kemikalierna från bekämpningsmedlen. Nikotinet från tobaksplantorna tränger dessutom in i huden och orsakar så kallad Green Tobacco Sickness med bland annat yrsel, kräkningar, hjärtklappning och kramper som följd. Skyddsutrustning är dyrt – ofta för dyrt för dem som hade behövt den.
Läs hela ledaren i ETC.