Internationella dagen för utrotande av fattigdom

Att bekämpa fattigdom är det första globala målet för hållbar utveckling i Agenda 2030. Inför den internationella dagen för utrotande av fattigdom, 17 oktober, vill vi uppmärksamma hur tobaksindustrin är ett hinder för att detta mål ska kunna uppnås. Konsumtion och produktion av tobak motverkar fattigdomsbekämpning ur flera perspektiv, och kan vara en orsak till fattigdom både för enskilda individer och hela länder. Tobaksföretagen strävar efter att utnyttja så billig arbetskraft som möjligt och idag är 90 procent av all tobaksproduktion koncentrerad i låg- och medelinkomstländer i Afrika och Asien. Dessa länder är ofta politiskt och ekonomiskt sårbara vilket möjliggör för tobaksindustrin att exploatera deras befolkning och naturresurser.

Fattigdom på individnivå

Tobaksföretag lurar in bönder i orättvisa avtal och erbjuder inledningsvis ett lån för att bönderna ska kunna köpa allt som krävs för att börja odla tobak, såsom fröer, utrustning, gödnings- och bekämpningsmedel. Avtalen innehåller vanligtvis villkor gällande tobaken som bönderna måste möta innan de sedan ska sälja tobaken vid en förutbestämd tidpunkt. Om tobaken inte lever upp till kraven kan företagen pressa priserna och köpa upp tobaken för betydligt lägre priser än vad som var avtalat. Intäkterna från försäljningen räcker då sällan till att betala av lånet och då inleds nästa odlingssäsong i skuld till företagen. Bönderna hamnar i en fattigdomsspiral och på lång sikt blir det svårt att någonsin kunna förbättra deras ekonomiska situation.

Tobak kan även vara en orsak till fattigdom bland konsumenter som är fast i ett beroende. Tobaksbruk är generellt vanligare bland låginkomsttagare än bland höginkomsttagare, och personer med lägre inkomst drabbas hårdare av tobakens effekter på både hälsa och ekonomi. I många fall spenderas en betydande andel av den egna eller familjens ekonomi på tobak istället för livsnödvändigheter som mat, hälsa, utbildning och boende. Om tobaksbrukaren dessutom drabbas av sjukdom kan mer av de redan begränsade tillgångarna behöva spenderas på sjukvård. Om familjens försörjare blir sjuk eller dör på grund av tobak kan det få förödande konsekvenser för familjen. En ond cirkel av tobaksbruk och fattigdom kan upprätthållas över generationer om länders situation vad gäller åtgärder för tobakskontroll förblir oförändrad.

Fattigdom på nationell nivå

Tobaksindustrin fångar även hela länder i fattigdom, exempelvis Malawi som är ett av världens fattigaste länder. Malawi har odlat tobak i över 100 år och tobak är idag landets främsta exportvara, men trots satsningar på ökad tobaksproduktion har landets ekonomiska och sociala utveckling inte ökat. Majoriteten av den tobak som odlas i Malawi och många andra låginkomstländer exporteras till andra länder men ändå går den allra största delen av vinsten till tobaksindustrin – utan att gynna landet där tobaken produceras.Tobaksindustrin har stark närvaro i landet och utnyttjar sin ekonomiska makt för att påverka både inom politiken och ute i lokala samhällen. När Malawis politiker försöker ställa krav på tobaksindustrin svarar företagen ofta med hot om att sluta köpa landets tobak eller flytta deras verksamhet till grannländer. Länder som Malawi behöver politisk vilja och ledare som är beredda att satsa på en omställning till att odla mer lönsamma och hållbara grödor, men det finns många utmaningar när ekonomin i dagsläget är beroende av tobaksexport samtidigt som tobaksföretagen utnyttjar sitt ekonomiska övertag för att hindra åtgärder som kan försämra deras affärer.

Fattigdom på global nivå

Den globala kostnaden för rökning uppgår till nästan två biljoner dollar (2000 miljarder dollar) varje år, vilket motsvarar nästan två procent av världens BNP. Dessa kostnader består av förlorat mänskligt kapital – produktionsbortfall – till följd av de som blir sjuka eller dör av tobak, och direkta sjukvårdskostnader för att behandla tobaksrelaterade sjukdomar. Tobaksbrukets kostnader är dock ännu mer omfattande, då uppskattningen inte inkluderar kostnader för skador orsakade av passiv rökning, övriga tobaksprodukter, hälsoproblem orsakade av tobaksodling, bränder orsakade av rökning, nedskräpning eller andra miljöproblem. Den faktiska kostnaden för tobaksbrukets effekter är betydligt större och ökar dessutom i takt med att antalet tobaksbrukare ökar i världen. Givet de begränsade resurserna i många länder där tobaksbruket ökar blir det extra tydligt att dessa kostnader motsvarar förlorade möjligheter att istället investera i utveckling och fattigdomsbekämpning, genom exempelvis satsningar på utbildning, hälsovård, teknologi och tillverkning.