I en debattartikel i Omvärlden belyste vår generalsekreterare Helen Stjerna hur tobaksindustrin hotar en global hållbar utveckling. Anette Rosengren, nordisk koncernchef Philip Morris, svarade i en replik att hennes företag arbetar aktivt för att ställa om till att bli mer hållbara. Det här är A Non Smoking Generations slutreplik som uppmärksammar varför tobak aldrig kan bli hållbart, och tobaksindustrins strategier för att dölja dess oundvikligt skadliga effekter.
Anette Rosengren hävdar att Philip Morris (PM) viktigaste bidrag till en hållbar utveckling är att underlätta för rökare att byta till ”mindre skadliga alternativ”. Hon ignorerar forskningen som visar att nya tobaks- och nikotinprodukter sällan fungerar som effektiv rökavvänjning, utan leder ofta till ett blandbruk bland nuvarande rökare och lockar ungdomar in i nikotinberoende.
Studier visar också att nikotin – oavsett produkt – ökar risken för allvarliga folkhälsoproblem såsom hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och psykisk ohälsa. I motsats till Anettes argument för nya tobaksprodukter visar forskningen att det bästa för folkhälsan är att förebygga bruket av alla nikotinprodukter.
PMs vision om en rökfri värld är ett PR-knep för att främja bolagets rykte och marknadsföra samt öka försäljningen av nya produkter i länder där rökningen minskar. Att bolaget än idag satsar hårt på marknadsföring och försäljning av cigaretter i låg- och medelinkomstländer, där marknaden är mindre reglerad, säger allt om deras sanna intentioner.
Anette skriver att tobaksindustrin likt ”andra industrier med global produktion” måste ställa om till att bli långsiktigt hållbar. Genom detta påstående framhävs bolagets goda avsikter samtidigt som tobaksindustrin framställs som vilken industri som helst, vilket legitimerar dess existens och tillväxt. Detta är ett försök att avleda fokus från det faktum att tobak är en icke-livsnödvändig och oundvikligt skadlig produkt – som inte kan bli hållbar på lång sikt.
Tobak förblir ohållbart för hälsa, miljö och mänskliga rättigheter. PM påstås arbeta för en mer hållbar odling via ”jordbruksmetoder som främjar friska grödor”, och via minskad mark- och vattenanvändning samt avskogning. En ”frisk” tobaksgröda innehåller dock nikotin som av sin natur är giftigt för människor och miljö. Plantan kräver även mycket näring vilket gör att jorden snabbt blir obrukbar, och att skog ofta skövlas för att skapa nya odlingar. Oavsett PMs miljöarbete skövlar tobaksindustrin årligen 200 000 hektar skog, förbrukar 22 miljoner ton vatten, och släpper ut 80 miljoner ton koldioxid.
PM hävdar även att de verkar för bättre arbetsvillkor i hela branschen, bland annat genom olika CSR-program, med fokus på skolmat, fritidsverksamhet och utbildning, för att minska fattigdom som är ”en viktig orsak till barnarbete”. Detta är ett typexempel på hur tobaksbolag skyltar med välgörenhet för att stärka sitt eget inflytande utan att adressera den grundläggande orsaken till fattigdom – odlarnas osäkra inkomster. Världen över tvingas miljontals barn arbeta på tobaksfält istället för att gå i skolan – för att odlarnas lön inte räcker för att försörja familjen.
Enligt Anette ämnar PM ta ansvar för att stödja tobaksodlare att ”utveckla sin verksamhet i en värld utan cigaretter”. Stöd till tobaksodlare för att ställa om till en hållbar försörjning är absolut nödvändigt, men det bör komma från stater och organisationer snarare än tobaksindustrin – vars affärsidé bygger på fortsatt tobaksodling. En hållbar framtid kräver att omställningens slutmål är en värld utan tobak.
Vill du stödja arbetet för en hållbar framtid fri från tobak? Se hur du kan bidra här.
Helen Stjerna, generalsekreterare A Non Smoking Generation