5 oktober 2020
/
Hur kommer det sig att en av världens farligaste produkter fortfarande är laglig? Och varför finns det fortfarande så många unga människor som börjar röka och snusa? Det enkla svaret är att det finns en aktiv, mäktig och taktisk tobaksindustri – en industri som arbetar strategiskt för att säkra framtida kunder samt göra sina nuvarande kunder oerhört lojala.
Detta är del 2 av 3 i en artikelserie om tobaksindustrins strategier.
Påverkan på folkhälsopolitiken
Nya regleringar och lagförslag med syfte att skydda folkhälsan, påverkas i många fall av tobaksföretag som försöker hindra genomförandets framgång. På både nationell och internationell nivå arbetar tobaksindustrin för att stoppa, fördröja och förminska de åtgärder som föreslås i syfte att kontrollera, förebygga och minska tobaksbruket. I Sverige är tobaksindustrins påverkan på folkhälsopolitiken påtaglig och sker på alla nivåer i samhället, från påverkan av lagstiftning på EU-nivå, till att påverka allmänhetens uppfattning om produkterna. Det finns flera exempel på hur företrädare från tobaksbolag har samarbetat med politiker och offentligt anställda inom statliga projekt. Många stater har idag identifierat tobaksindustrins inblandning i politiska beslut som det mest allvarliga hindret för att lyckas med tobakskontroll. Att tobaksindustrin försöker omintetgöra regleringar kring tobak är en globalt väl erkänd strategi som baseras på industrins strävan att etablera sig som en socialt ansvarstagande partner med berörda aktörer.
Tobakskonventionens artikel 5.3 hävdar att regeringar ska skydda folkhälsopolitiken från industrins inflytande genom att ha transparens kring interaktioner med representanter från industrin. I ett flertal länder, bland annat i England och Australien, offentliggörs möten mellan politiker och företrädare från tobaksindustrin. Detta är ännu inte fallet i Sverige, där regeringen inte har infört sådana regler i enlighet med konventionen. Politisk vilja och motståndskraft mot industrin är identifierat som den största framgångsfaktorn till att lyckas med att fasa ut tobak ur samhället. Alla länder som har ratificerat Världshälsoorganisationens (WHO) tobakskonvention stöds av riktlinjerna i artikel 5.3 som säger:
”När parterna fastställer och genomför sin folkhälsopolitik i fråga om tobakskontroll skall de, i enlighet med nationell lagstiftning, agera för att skydda denna politik från påverkan av kommersiella och andra intressen inom tobaksindustrin.”
Nedan beskrivs några av tobaksindustrins vanligaste strategier:
– Underrättelseverksamhet: Kartläggning av motståndare och social trendspaning utförs för att kunna förutse framtida hinder och motgångar.
– PR: Industrin vill forma opinionen genom att använda media för att främja positioner som är gynnsamma för branschen.
– Lobbyingverksamhet och betalning till politiker.
– Finansiering av forskning och forskningsinstitut/universitet som stödjer deras argument.
– Främjande av tobaksbrukares rättigheter: Industrin vill skapa ett intryck av support från gräsrotsnivå genom att påstå sig stödja tobaksbrukares rättigheter.
– Skrämselpropaganda: Industrin utnyttjar rättssystemet och ekonomisk makt för att trakassera och skrämma motståndare som stödjer tobakskontroll.
– Filantropi: Industrin kan köpa allierade och social respekt av olika grupper inom konst, sport, humanitär- och kulturell beaktning.
– CSR: Främjande av frivilliga åtgärder som ett effektivt sätt att hantera tobakskontroll och skapa en illusion av att vara ett “förändrat företag”, vill upprätta partnerskap med organisationer som arbetar för folkhälsan.
– Påstår sig främja preventivt arbete för barn och unga.
– Påverkan på internationella avtal i sina intressen.
Hot mot stater
British American Tobacco (BAT) har tillsammans med andra stora multinationella tobaksbolag hotat regeringar i minst åtta afrikanska länder under det senaste årtiondet. Detta är ett vanligt fenomen, tobaksindustrin använder sig av skrämselpropaganda och skapar rädsla och oro hos makthavande aktörer. Industrin påverkar exempelvis beslutsfattare att tro att de går emot sina egna lagar, emot internationella handelsavtal, eller orsakar negativa konsekvenser för landets ekonomi när de försöker reglera tobak. Kenya och Uganda är två länder som arbetar för att minska skadorna orsakade av rökning genom både prevention och kontrollåtgärder, och samtidigt vill tobaksbolagen främja sina marknader i dessa länder då de ser en utvecklingspotential med växande ekonomier samt unga populationer. I Kenya har BAT lyckats fördröja regleringar för att begränsa marknadsföring och cigarettförsäljning i 15 års tid, genom att strida genom alla nivåer i rättssystemet. I februari 2017 inleddes ett rättsfall i högsta domstolen som stoppade nya regleringar för tobakskontroll tills efter landets allmänna val hölls i augusti.
Ett av de mest kända rättsfallen i historien utspelade sig när tobaksbolaget Philip Morris (PM) stämde Uruguay när landet beslutade att införa standardiserade paket samt fler åtgärder för att minska rökningen. Detta är ett klassiskt exempel på “David vs Goliat” som illustrerar hur stora bolag kan utnyttja sin ekonomiska makt och internationella avtal för att gå emot regleringar som hotar deras verksamhet. Flera av de största tobaksbolagen kan erhålla mer finansiellt kapital än ett helt land. Även om Uruguay vann fallet mot Philip Morris, kan detta leda till att andra länder blir rädda för att införa kontrollåtgärder mot tobak, då det finns en påtaglig risk för att bli stämd genom internationella avtal. Vissa länder saknar resurser att bekosta en rättegångsprocess och kan inte riskera att vid värsta utfall behöva betala pengar till tobaksindustrin.