Tobakskonventionen fyller 20 år – men uppfylls inte

Den 27 februari 2005 trädde Världshälsoorganisationens ramkonvention för tobakskontroll, Tobakskonventionen, i kraft. Samma år ratificerade Sverige konventionen och alla dess evidensbaserade riktlinjer för att skydda befolkningen från samtliga former av tobak och nikotinberoende. Trots att det nu har gått 20 år sedan dess är implementeringen bristfällig och nikotinanvändningen bland unga ökar i alarmerande takt.

Tobakskonventionens riktlinjer

För 20 år sedan trädde Tobakskonventionen i kraft för att vägleda världens länder i hur de mest effektivt kan skydda sina befolkningar från tobakens skadeverkningar. Konventionen definierar tobaksprodukter som “produkter som helt eller delvis har framställts av tobaksblad”, och omfattar därför traditionella tobaksprodukter som cigaretter och snus såväl som vitt snus och e-cigaretter – eftersom nikotinet framställs av tobak.

Drygt 180 länder har ratificerat konventionen, och har således bland annat åtagit sig att:

1. Enligt artikel 4.2b, fasa ut bruket av tobaksprodukter i alla former.
2. Enligt artikel 5.3, begränsa tobaksindustrins inflytande över folkhälsopolitiken.

Tobaksindustrins inflytande

Sverige ratificerade Tobakskonventionen 2005 men implementeringen är långt ifrån fullständig. Enligt undersökningen ”Global Tobacco Industry Interference Index 2023” rankas Sverige på plats 53 av 90 länder gällande industrins inflytande över folkhälsopolitiken, och har fått höga poäng på många indikatorer. Det innebär att vi misslyckas med att stoppa industrins lobbyism – som i dagsläget framgångsrikt underminerar tobakspolitiska insatser och premierar företagens kommersiella intressen före folkhälsan. Sveriges implementering av artikel 5.3 brister av många anledningar, exempelvis:

1. Myndigheter och politiker tillåter tobaksindustrin att påverka lagstiftningen, och stödjer i vissa fall industrin öppet i stället för att förlita sig på oberoende forskning.
2. Den svenska tobaksindustrin framställer sig som ansvarstagande och har lyckats vilseleda politiker, hållbarhetsexperter och allmänheten om att de vill bidra till ett mer hållbart samhälle genom ”mindre skadliga” alternativ till cigaretter.
3. Det tog hela sex år innan regeringen beslutade att reglera nya nikotinprodukter, som det vita snuset, och fortfarande är regleringen otillräcklig för att skydda unga från nikotinets hälsorisker.
4. Det finns inget transparensregister, vilket innebär att det är omöjligt för allmänheten att få insyn i de kontakter som sker mellan industrins lobbyister och politiker.
5. Regeringen förbjuder inte bidrag från tobaksindustrin eller andra aktörer som arbetar för att främja dess intressen inom politiken, och kräver inte heller att sådana bidrag redovisas.

Tobakspolitikens misslyckande

I december 2024 hade A Non Smoking Generation ett möte med socialminister Jakob Forssmed, där vi överlämnade en lista med tobaksrelaterade frågor från ungdomar. De handlade exempelvis om industrins marknadsföring och smaker i nya nikotinprodukter. Två månader efter mötet fick vi ett svar som dessvärre varken  besvarade ungdomarnas frågor eller inger något större hopp om att Sveriges unga snart kommer få bättre skydd mot skadliga nikotinberoenden. I stället visade svaren återigen hur industrins lobbyism styr politikernas hållning, och upprätthåller en politik som bryter mot Tobakskonventionen på flera punkter samt misslyckas med att skydda unga.

1. I direkt kontrast till Tobakskonventionens definition av tobaksprodukter har svenska politiker valt att inte klassa nya nikotinprodukter som tobak. De regleras därför betydligt sämre än cigaretter och fortsätter att locka unga in i nikotinberoende.
2. Det politiska stödet för att förbjuda smaker i vitt snus och e-cigaretter är svagt, trots att det finns god evidens för att det minskar produkternas attraktivitet bland unga.
3. I dagsläget är nya nikotinprodukter undantagna från tobaksskatten och det finns inga planer på att ändra på det, trots att det är en av de mest effektiva åtgärderna för att minska ungas tillgänglighet.
4. Reklamförbudet i lagen om nya nikotinprodukter är otydligt och otillräckligt. Tobaksindustrin tillåts fortfarande att rikta sin marknadsföring till unga via podcasts och sociala medier.
5. Hälsovarningarna på vitt snus och e-cigaretter saknar faktiska hälsovarningar. De upplyser om att nikotin är beroendeframkallande men utelämnar alla vetenskapligt belagda hälsorisker, i kontrast till Tobakskonventionens riktlinjer om vikten av informationsinsatser.

Tobaksbruket bland unga

Resultatet är att tobaksbruket bland barn och unga har ökat drastiskt de senaste åren. Enligt CAN:s nationella skolundersökning 2024 har 56 procent av eleverna i gymnasiets årskurs två testat e-cigaretter, och 54 procent har testat brunt eller vitt snus. Även andelen som röker cigaretter har ökat de senaste tre åren, från 17 till 21 procent.

Utvecklingen går åt fel håll och det är våra politikers ansvar att ändra riktningen. Tobakskonventionens riktlinjer är baserade på vetenskaplig evidens och erbjuder alla verktyg som behövs för att skydda barns hälsa, så nu är det hög tid att börja använda dem och sluta påverkas av tobaksindustrins inflytande.

Vill du hjälpa oss i kampen för en starkare tobakspolitik som skyddar barn och unga? Stöd vårt arbete här.